UNIKABOXEN besöker Täby kyrka utanför Stockholm

Täby en betydelsefull ort redan på Vikingatiden

Täby är en av Upplands fornlämningsrikaste socknar. Redan under bronsåldern började här en enkel bondekultur växa fram. Från 1000-talet omnämns Täby som ort på de vikingatida runstenarna vid Jarlabankes bro. Bron byggdes över sankmarken vid Täby tä, där tä har betydelsen smal väg. Namnet kommer av Jarlabanke Ingefastsson som var en uppländsk storman, som på 1000-talet ägde stora jordegendomar i Vallentuna hundare. Det var han som lät uppföra bron omkring 1050 och markerade den med ett antal runstenar med kristet budskap. En av stenarna har inskriptionen:

Jarlabanke lät resa dessa stenar efter sig, medan han levde,
och han gjorde denna bro för sin själ och ensam ägde han hela Täby. Gud hjälpe hans själ.

Täby kyrka uppfördes i sin nuvarande skepnad som sockenkyrka under senare hälften av 1200-talet. Den har ett rektangulärt långhus med kor och är ett tidigt exempel på salkyrka. Sakristian på norra långsidan med ribblöst kryssvalv av tegel, har byggts till under 1300-talet. Samtida är södra sidans vapenhus med gavelröste i tegel, vars vackra stilistiska form syns runt entrén på bilden ovan till höger. Delar av en runsten har murats in i vapenhusets yttervägg, som också syns på bilden. Efter en brand i kyrkans tak i mitten av 1400-talet slås fyra kryssvalv av tegel över långhus och kor. På 1480-talet målas kyrkorummets väggar och valv av Albertus Pictor och hans verkstad. Valven har aldrig varit överkalkade och hör delvis till Albertus kvalitetsmässigt förnämsta målningssviter. Vid en restaurering på 1780-talet får kyrkan fönster mot norr, fasaderna slätputsas, interiörens väggar vitkalkas och kyrkan får delvis ny inredning ritad av arkitekten Jean Eric Rehn som levde mellan 1717–1793.

Det är möjligt att Täby kyrka som så många andra medeltida kyrkor föregåtts av en träkyrka och det är inte helt osannolikt att den mäktige Jarlabanke i så fall var delaktig i etableringen. Den nuvarande kyrkan byggdes centralt och för Täby finns anledning att anta att kyrkobygge och sockenbildning skett på en eller flera större jordägares initiativ i ett område som utvecklades till ren frälsejord, skattebefriad och jord i adlig ägo.

När kyrkan stod färdig omkring 1280 var hela Täby förenat i en socken, som fått namn efter den by där kyrkan byggdes. Äldsta delen av kyrkogården omges till stor del av den medeltida bogårdsmuren. Senare, troligen under 1400-talet, uppfördes södra stigluckan med tegelmurat gavelröste i munkförband, se bilden ovan till höger.

1763 ersattes en äldre klockstapel med den nuvarande uppe på höjden norr om kyrkan. Lindarna, planterades 1785 och markerade kyrkogårdens omfattning fram till utvidgningen 1911 mot väster. Norra stigluckan nybyggdes 1929. Idag ingår kyrkan tillsammans med fyra andra i Täby församling, som är en av de folkrikaste i landet.

Interiören är enastående

Stockholms Läns Museum rekommenderar besökare att ta med en kikare för att riktigt kunna njuta av alla bilder som exponerats i takvalven. Det är ett stycke 1400-tal som levandegörs med dåtidens klädedräkt och rekvisita. Eftersom valven aldrig överkalkats framträder originalfärgerna på ett exklusivt sätt även om de bleknat och oxiderats med åren. Det som idag är nästan svart hade ursprungligen en helt annan kulör. I Riksantikvarieämbetets rapport Medeltidsmästarnas färgval sammanställd av Anders G. Nord och Kate Tronner från 2010 kan man läsa mer om detta.

Bilderna är hämtade från bibeln och hade som Anders Piltz påpekar i Väggarna talar; ...ett moraliserande syfte: det skulle påminna om plikten att undvika synden och eftersträva dygden.

Altarskåpet från 1400-talets slut är eventuellt av inhemsk produktion med påverkan från Nord Tyska arbeten. Skulpturerna i corpus återger motiv från Golgata och Getsemane medan dörrarna fylls av apostlar. Skåpet vilar på en ren odekorerad predella över altaret.

Enlikt Gunilla Nilsson som 2006 sammaställde skriften Täby Kyrka för Stockholms stift, har skåpet aldrig varit undanställt. Efter reformationen var det annars en vanlig åtgärd när kyrkorummet skulle rensas från allt som kunde förknippas med helgondyrkan och Påvliga påhitt från den universella Katolska kyrkan. Vitkalkningen av kyrkorummen kom drygt hundra år senare men som tur var slapp kyrkans fantastiska valv utsättas för denna censur och endast väggarna vitkalkades.

Det Påvliga väldet förstod sin begränsning och insåg tidigt att det fanns en poäng med en Kung som fick symbolisera och utöva den världsliga makten, så länge Påven fick bestämma vem som utsågs till Kung. Påven kunde genom kanoniseringen även ha nytta av Kungen efter hans död. Helgonkungarna St Olof och St Erik avbildade av Albertus Pictor nedan är ett exempel på detta.

Livet är ett schackspel med döden

Så uttrycker sig Johan Blix, kykoherde i Täby, i boken Väggarna talar av Hans Hartman och Kerstin Selén. Boken är en liten sammanfattning av Albertus Pictors livsverk som kyrkomålare i slutet av 1400-talet och omfattar 25 kyrkor i mälardalen presenterade med var sin detalj som kännetecknar just den kyrkans valvmålningar. I Täby Kyrka valdes inte helt oväntat detaljen med döden och schackspelet, som återfinns på en undanskymd plats bakom orgelläktaren. Se även Unikaboxens beskrivning av Albertus Pictors livsverk; Albertus Pictor - ett porträtt

Exteriört vittnar runstenarna och trädetaljerna om en lång övergångstid då Vikingatida formspråk och traditioner präglade kristendomen i vår del av Påvemaktens universum..

Fler spännande kyrkor hittar du på unikaboxen.net/kyrkor

Källor: Riksantikvarieämbetet | Väggarna talar av av Hans Hartman och Kerstin Selén 2009 | Svenska Kyrkan | Runriket.se
Stockholms Läns Museum | Skriften Täby Kyrka utgiven av Stockholms stift 2008